This Is It.
Premiärdagen världen över för filmen "This Is It".
Med Michael Jackson. Min Michael...
Hur kan det vara möjligt... Hur kan det vara möjligt att Du är borta? Att det här är det "sista" vi får se av Dig??
Att istället för att sitta där och se Dig LIVE, nu får se lite klipp från när Du övade till konserterna...
Hur otroligt lycklig jag än var att få se Dig igen LIVE, och hur mycket jag än såg fram emot alla konserter, så skulle jag ge tillbaka varenda sekund för att få Dig tillbaka.
Jag behöver inte se Dig, bara veta...att Du finns där någonstans...
Nu får jag se Dig på bio.
Hur blev 4st konsertbiljetter till 2st biobiljetter??
Hur blev det här.....
...till det här?
Mina känslor inför imorgon är helt...ja jag finner faktiskt inga ord.
Jag är så rädd för att jag bara totalt ska bryta ihop (vilket redan hände tidigare ikväll), och vara tvungen att lämna biosalongen. Eller att inte känna nått alls. Att bara vara tom. Nej, det lär ju inte hända.
Jag kommer gråta...jag hoppas bara att jag klarar av det.
Det här kommer att vara en av de jobbigaste saker jag nånsin behövt göra.
Gå och se filmen om de konserter jag skulle sett, med den person som betytt allt för mig i större delen av mitt liv.
Och samtidigt kommer känslor som att jag som sagt önskat att dessa konserter aldrig skulle gjorts.
Då hade Du med all säkerhet fortfarande varit hos oss.
Det finns de som vägrar se filmen. Men jag kan inte. Vägra.
Även om jag imorgon bara vill låsa in mig och stanna i sängen hela dagen så måste jag dit.
Jag måste se Dig.
Jag har inget val. Jag älskar Dig.
I Love You. I Miss You.
But I know You will be there tomorrow.
And I will smile through my tears.
Cuz You will feel the love. From a whole world at the same time.
"You can change the world
(I can't do it by myself)
You can touch the sky
(It's gonna take somebody's help)
You're the chosen one
(I'm gonna need some kind of sign)
If we all cry at the same time tonight"
Ploc' Ploc', Snif' Snif', Atchoum!
Jag är förkyld!!
Fyy vad jobbigt...har inte tid att va förkyld nu!!
Jag lyckas, så fort jag går utanför dörren, dra på mig nått. Kanske ni börjar förstå varför jag tycker om att vara hemma. Vill inte va sjuk!!
Men men. Inget att göra... Bara att snyta vidare.
Jag som skulle träffa Christina idag oxå,inte setts på länge. Så fort jag bokar in att jag ska träffa nån så blir jag sjuk!!
Nä...nu ska jag försöka hitta nått att äta...apptiten är nämligen precis som vanligt!
Gästinlägg från...
Jag tror att det är jag som krånglar till det.
För mig själv.
Jag blir aldrig klar med allt som ska göras, tar inte tag i nått och då blir det aldrig som jag vill.
Situationen är lixom aldrig rätt. Och hur kan det då någonsin fungera?
När man har varit i min situation ("situation singel") en sån lång tid som jag varit, så har man byggt upp vissa mål.
Vissa "så-här-ska-det-vara".
Jag vet vad jag vill ha, men oxå att jag kanske aldrig kommer att få det.
Men vill inte leva utan det.
Men är det värt det?? Att vara ensam p.g.a en bild man målat upp som kanske aldrig kommer att bli mer än just det.
En bild.
Jag har ju redan försökt. Och jag tycker faktiskt inte att det ska va så svårt.
Jag vill ju bara att det ska kännas rätt.
Från början.
Men väg det emot ensamhet, så vet jag inte om beslutet är så svårt.
Känns som att allt är emot mig. Men kanske är det bara jag själv.
Jag stoppar käppar i mitt eget hjul.
Kanske jag bara ska låta det rulla på, stoppa tankarna i en burk, låsa den och slänga bort nyckeln ett tag.
Klarar du det??
Jag väger, för -och emot.
Är helt säker på att det sitte en liten schitzofren ängel på min axel. För jag vill ju...men??
Vem har bestämt att det ska va så svårt?
Jag har blivit en lägga-ner männsika tror jag bestämt.
Det är ju så mycket lättare så.
Att gräva sig ur sin tycka-synd-om-sig-själv grop kräver visst mer än hink och spade.
OBS
Tankarna i texten är bara tankar.
Om det verkar som att de handlar om en eller vissa personer så är det bara sammanträffande.
Inga tankar blev skadade under skrivandets gång. Dom behövde bara komma ut.
Close your eyes...
Har hittat ett nytt favoritsätt att sova...
I någons armar.
25/10
4 months...
... I miss you.
Not enough time...
Jag har så mycket att göra!!! Men är helt oförmögen att ta tag i saker. Skärpning!!
Snart ska jag spring upp (springa,haha) till centrum och köpa vin och en present till Ninas man Mika,han fyller 35 år om några dagar så då ska vi fira lite. Kommer bli lugnt då Nina legat på sjukhus de senaste 3 veckorna...stackar min vän...Jag säger det igen,fy fan för att det ska behöva va så här. Tror iaf att det kan va skönt för dom att bara "glömma" allt för en liten stund och ha lite släkt och vänner runt sig. Så jag har stökat och bökat lite i veckan för att få ihop allt, handlat allt som behövs, fixat presenter och tårta m.m.
I lördags var det ju 30års festen och det var riktigt kul! Fick träffa Jonna och Camilla,från min gamla klass, och det var jättekul! Jag och jonna pratade gamla minnen och hon berättade om sin familj m.m (hon har precis fått en urgullig liten babyflicka) och så dansade vi oxå haha. Kul kväll iaf som avslutades med singstar hemma hos A&A. Tack för att jag fick komma och tack Annelie för att du tog med mig :-)
(Och som tur var hade A's man inte fattat att det var överaskningsfest, tack och lov!!)
Igår jobbade jag hos mamma på en 80 & 90 års fest. Dom har ju en sån en gång i halvåret som jag brukar servera på. Fick med mig en himla massa potatisgratäng hem haha.
På måndag ska jag på en "arbetsintervju", nja...ska dit och visa upp mig iaf, så kan dom ringa in mig vid behov. Begravningskaffe-servering är det.
Tillslut vill jag bara säg att jag är hemskt dålig på att träffa folk just nu och även inte på topp att höra av mig.
(Har varit sån sen i somras)
Mår inte bra, konstant orolig över min vän på sjukhuset, stressad över allt jag måste ta tag i, hemma,fixa jobb m.m.
Fortafrande inte förstått att Michael Jackson är borta... <3
Mitt humör går upp och ner...Ena sekunden kan jag vara helt normal för att nästa börja grina.
Plus att jag har en ekonomisk KRIS!
Ingen ursäkt jag vet men vill ändå bara säga förlåt.
Kommer bättra mig när alla pusselbitar faller på platts och jag hoppas med hela mitt hjärta att ni finns kvar och inte tröttnat på mig. Mina vänner betyder allt!
Just nu är det bara så sjukt jobbigt för mig att ta tag i saker..............
Surprise!
Jag känner mig så dum!! Imorgon är jag medbjuden på en överasknings-fest, bara det att jag uppenbarligen inte fattat att det var en överaskning... Och det kan (om man är jag) ställa till stora problem.
Så...såklart springer jag helt otippat in i en av de två huvudpersonerna, på denna delade 30-års fest, och hans fru. Till på köpet bara andra gången jag träffar henne, och första gången jag träffar honom (huvudpersonen).
Jag, som annars inte alltid går fram till folk jag bara träffat en gång och stör mitt i fredagsmatvarushoppingen, går såklart fram och säger hej! Hon är snäll å jag tyckte det var lite kul att se henne så här, kvällen innan.
Och sen går det bara utför...Jag nämner ju såklart att vi ska ses imorgon,bla blar och inte tar jag en hint när hon tittar lite konstigt på mig, utan hälsar istället på hennes man och babblar vidare...Undrar dock om hon kanske inte vill att jag ska komma då hon ser så konstig ut, (FATTA VINKEN) Tillslut börjar hon gå bort mot godiset och jag fattar fortfarande ingenting men förljer efter och när jag då ser hennes min så fattar jag äntligen
vad det är jag precis ställt till med... Och skäms ihjäl!!!!
Jag har nog aldrig känt mig så dum nånsin tror jag!! Hon känner lixom inte ens mig och så kommer jag å pajjar, kvällen innan, nått som dom lyckats hålla hemligt sen april!!!
Sen hade jag ångest och mådde faktiskt riktigt dåligt kan jag lova.
Jag är faktiskt en snäll person!! Inte en förstöra-hemligheter-person!!
Fast efter ikväll har jag faktiskt börjat tvivla på den saken.
För der tar inte månag timmar innan jag förstör nästa surprise.
Min underbara mamma och jag ska gå och klippa oss imoron!!! Det är nog snart ett år sen, mer eller mindre, för oss båda och vi är i STORT behov av ett frisör-besök båda två. Så nu äntligen är det dax! Och det ville hon ju tydligen iaf hålla som en överraskning för sin man tills imorgon när hon kom hem, men tji fick hon! För det babblar jag ju ur mig såklart. Jag e på hugget idag!
Men till mitt försvar så har jag faktiskt inte fattat att något av dessa skulle vara överaskningar.
Men HUR kan jag ha missat om festen??!! Altså jag måste ju ha hört det men att det flygit ur mitt huvud??
Så nu ska jag sluta prata helt enkelt.
Och bara för att varna: Skall du överaska någon, har du en hemlighet eller nått annat som inte får komma ut...
Håll dig undan från mig!!!
Så till A vill jag nu bara säga (även om hon inte läser denna blogg) :
PS: Fick ett supersnällt mail på Facebook när jag kommit hem som gjorde mig mycket lättad och glad och efter det kändes det bättre. Tack för det. Men fortfarande - Förlåt!
PS 2: Jag får fortfarande komma på festen :-)
Förövrigt måste jag bara tillägga att kvällens Idol var ju...sådär. Det var Michael Jackson-tema och...nja...tyckte ingen gjorde nån låt bra. Jag hejjar inte på nån och det var ju bara kaos att juryn tvingade på dom låtar som ingen av dem kan sjunga.
Förstå mig rätt, jag är jätteglad att dom hyllade MJ med att sjunga hans låtar, men.......ja... :S
Bäst var ju att man fick se klipp från videor <3
Och Camillas röda 80-tals glanstajts... ja vad säger man.... Hua!
Natt natt
Breathe
En sån dag som man önskar att man hade ett landställe att åka ut till, ha på sig mysiga tjocktröjor, gå i skogen och sen grilla korv och dricka vin under en mysig filt.
Luften riktigt doftar höst och det känns härligt att bara stå i solen och andas in den och se på höstlövens alla färger.
Jag andas lite för dig oxå.......
"This Is It"
I natt släpps Jacksons sista låt
Världspremiär för ”This is it”
Han dog den 25 juni i år.
Men Michael Jacksons röst lever vidare.
I natt lanseras legendens sista låt världen över.
This is it.
Klockan 24.00 amerikansk tid släpps Michael Jacksons sista låt ”This is it”.Samtidigt klockan 6.00 på måndagsmorgonen är det premiär i svensk radio.– Den här låten definierar, ännu en gång, vad världen redan vet – att Michael är en av Guds största gåvor, säger John McClain, medproducent till filmen ”This is it”, till Rolling Stone Magazine.
Hemlighetsmakeriet kring den döda legendens nya låtsläpp är enormt.
– Jag har inte fått höra låten ännu och är själv skitspänd på hur den kommer att låta, säger Joakim Johansson, artistansvarig på Sony Music.
Och frågetecknen är många. Inte ens popikonens svenska skivbolag vet vem, förutom Jackson själv, det är som har producerat ”This is it”.
Det har spekulerats i om den svenske musikproducenten RedOne, mannen bakom flera av Lady GaGas hits, ligger bakom. Han jobbade med Jackson i flera år.
– Det vet jag inte säkert, men jag tror inte det, säger Joakim Johansson.
Planer på musikvideo
Låten kommer inte att släppas som singel utan ska ingå i soundtracket till en ny dokumentärfilm om stjärnan. Dokumentären med samma namn handlar om arbetet inför comebacken i London som legenden skulle ha haft. Filmen har världspremiär den 28 oktober.
– Den här låten är en del av en hel upplevelse. På soundtracket kommer låtarna att ligga i samma ordning som Jackson skulle ha framfört dem i London, säger Joakim Johansson.
Det finns planer på en musikvideo, som sannolikt kommer att bestå av klipp från Michael Jacksons sista repetitioner, men inget är klart än.
– Det är för att allt har gått så snabbt som vi vet så lite om låtsläppet, säger Joakim Johansson.
Framöver kommer ”This is it” endast att snurra i radio och på tv. Fans får ge sig till tåls till den 28 oktober – först då går det att köpa soundtracket.
till artikel
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5938884.ab
A different beat
Hemresan igår var en katastrof från helvetet! Det tog typ 2 timmar att ta sig hem! Först åkte jag till T centralen å då stod det att tåget skulle gå om 20-25 min så jag försökte ringa SL upplysningen,den röststyrda. Men kärrinjä***n hörde inte vad jag sa,höll på bli galen! Å så säger hon nått om koppla till personlig service eller iaf till en riktig människa,och när man säger ja så är det bara under vissa öppetider dagtid! Tack SL! Så smarta jag tänkte att jag åker till Gullmars å tar nattbussen i stället för att stå där å glo. Så det bär av med ny t-bana. Framme på Gullmars så går det såklart ingen nattbuss!!! Jag är helt enkelt på väg hem för tidigt! Så nähe...där kan jag ju inte stå en timme å vänta så jag måste tillbaka till centralen. Då går det ju såklart ingen t-bana tillbaka dit på en himla massa minuter och det betyder att jag missar tåget. Ja, inget val har jag ju så åker ändå tillbaka dit. På t-banan kommer det på en kille och sätter sig framför mig och jag tänkte att shit vad fina ögon han har! Efter nån minut så säger han - Vart ska du då?? Jag kollar upp å finöga kollar rakt på mig å jag fattar att han pratar med mig (varför lixom?) Han var för övrigt fin i resten av ansiktet oxå...riktigt fin :) Så sitter vi å pratar om min resa från helvetet och att han bor på kungsholmen men bara bott i sthlm i 2 veckor,han kom fån norrland eller dalarna eller nått sånt (kommer inte vad plattsen hette men det lät som om det borde vara där nånstans) Ja...sen helt plöttslig var vi tebax på centralen å finöga försvann bort mot kungsholmen... På väg mot tåget såg jag två killar som var helt jätteblodiga! Fy det var inte kul. Sen var det bara att vänta på nästa tåg och var hemma nångång innan 3 på natten. FYYYYY varför bor jag så långt bort!!
Imorgon släpps Michael Jackson's nya singel "This Is It". Hur sjukt är det att gå och köpa en ny singel med en ny låt från någon som.....nä, jag kan inte avsluta denna mening.
I miss you, Michael...
Annars tänker jag på Nina mest hela tiden. Fy vad jag hatar att det är så här. Jag hatar att du ska må så här!!
Min vän... jag vill bara att allt ska bli bra. Jag önskar att jag kunde göra nått. Man känner sig så maktlös. Ush jag är orolig hela tiden. Vill bara att det onda ska gå över och att du ska få åka hem igen.
Tänker på dig.
Läste att Stephen Gately från Boyzone dog i går. R.I.P
Vad är det som händer??
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5940102.ab
dreams come true???
En liten flicka hade jag. Och en liten bebispojke. Jag älskade min lilla pojke och låg och gosade med honom i sängen. Vi bodde i min pappas lägenhet. Sen lyfte jag upp min lilla bebispojke och slängde vant en handuk över axeln om den lilla skulle kräkas. Det kändes riktigt bra. Att vara mamma altså. Jag var så glad att i min ålder redan hunnit få två fina små barn. En flicka och en pojke. Min lilla bebispojke...
Sen vaknade jag. Och var inte mamma. Nej, jag är samma 29-åriga singel som jag alltid varit.
Inte en unge i sikte.
Inte ens för att jag vill ha nån vad jag vet. Men tydligen ville jag det, i drömmen.
Hmmmmm...ja bara framtiden kan utvisa hur det blir...
Just to let you know...
Men...
Om det skulle vara så att det är nån liten människa som tittar in här och hälsar på utan att känna mig så välldans bra...så vill jag bara förklara lite snabbt (om förra inlägget) :
Michael Jackson och Peter Jöback har båda funnits i mitt liv sen jag var 12-13 år. Dom har under åren kommit att betyda mer för mig än jag trodde var möjligt. Jag har följt allt de gjort. Men hur mycket Peter än betytt för mig så har Michael alltid betytt så mycket,mycket mer.
Michael var mitt allt, min själ, mitt hjärta, mitt stöd. Det går inte att förklara,inte att beskriva i ord vad jag känt och känner för honom.
Och det är inte det jag ska göra nu heller.
Jag skulle kunna skriva så mycket om vad dessa två personer gjort för mig och mitt liv och hur dom gjort mig till den jag är...men det tar för mycket tid och vet inte om det skulle vara intressant för någon annan än mig.
Men iaf ikväll var första gången någonsin som dessa två olika personer krockade. Dom fanns lixom där,samtidigt.
Det var en mycket underlig känsla. Hade det varit innan Juni, hade det ju varit bland de bästa som kunnat hända! Men nu...det blev lite mycket att hantera. Har inte sett Peter på ett tag nu...och ville bara glömma min sorg för en kvart eller så. Men så blandades dom två ihop.
Mina känslor kan inte hantera det just nu.
Ja, mer än så orkar jag inte förklara!
Nu ska jag försöka sova... Natti.
"Skavlan"...
...heter programmet som jag var med på ikväll. Alltså...jag satt i publiken. :-)
Och jag skulle vilja att detta enbart var ett glatt inlägg, men glädje varar inte länge. Så bara för att jag var glad och skulle se Peter Jöback, så börjar dom såklart prata Michael Jackson och där var sorgen igen.
Peter Jöback skulle vara gäst i programmet så i tisdags kväll fick jag ett mail om att man kunde vinna publikplattser. Jag tävlar såklart men förlitar mig inte till min enorma tur (skämt) utan tar saken i egna händer och tar (igår) kontakt med publikansvarige som lovar mig en platts i den annars redan fullbokade publiken.
Då blev lilla jag glad :)
Så idag bar det av till TV-huset för inspelning. Det var en kvinna som höll i publiken och hon fick oss att stå upp,skrika,skratta...ja det va ju lite jobbigt men sen drog det igång. Massa ointressanta (för mig) människor babblade i mun på varann tills det var dax för fina Peter att komma in. Och fiin var han :)
(nä,inga foton den här gången heller,tro mig jag försökte men allt går inte som jag vill)
Först blev han intervjuad,fin och väldigt utlämnade intervju där han berättde hemska händelser från sin barndom bl.a. och sen sjöng han en låt från nya albumet. Jag satt precis bakom honom när han sjöng och säger bara Mmmm *graaaaowr* (gör kattliknande rörelse med handen)
Han sjöng helt fantastiskt (som alltid) och det var skönt att få tänka på nått annat en liten stund och bara sitta där och lyssna.
För innan det var det en annan gäst, Ian Halperin, som nyss kommit ut med boken "Unmasked: The Final Years of Michael Jackson". Han är en författare med vad det verkar som lite paparazzi/stalker-varning. Han sa faktiskt mycket bra om Michael. Men även lite annat som jag tycker var mer personliga åsikter som han hade kunnat hålla för sig själv. Är det inte 100% sanning tycker jag inte man ska uttala sig om det i tv som om det vore en självklarhet. Men iaf. Innan han kom in så visade dom "This Is It"-trailern, och...jag såg ju inget men det räckte med att höra för att paniken skulle komma smygandes och tårarna börja rulla ner för kinderna. Sen satt jag å skaka en stund in i intervjun och höll för munnen tills han sa att Michael var en bra pappa m.m då började jag tok-applodera,kunde lixom inte hålla mig. Och tack å lov så började fler applodera med mig annars hade dom väll brytit och slängt ut mig. Sen var jag helt förvirrad och tom och snurrig ungefär till slutet av intervjun och jag lugnade först ner mig när Peter sjöng.
Känns dock lite tråkigt att Peter inte verkar bry sig speciellt mycket om Michael Jackson... Hade ju såklart gärna velat det,det hade lixom känts bra på nått konstigt sätt... men men. Men han sjöng med när trailern visades.
Och det var nog bland de underligaste upplevelser jag vart med om...
Jag hör Michael sjunga på konserten som aldrig blev av...och sitter och tittar på Peter som sjunger med...samtidigt som för två sekunder sen var jag lycklig att se Peter och nu bara sköljs över av en våg av smärta för min saknad för Michael...jag stirrar genom mina glansiga ögon på Peter och försöker skjuta undan alla känslor och bara fokusera på honom men det bli för mycket och tårarna kommer. Och jag bara stirrar på Peter och gråter och allting snurrar.........
"Skavlan" visas Fredag 9 Okt Kl. 21.00 på SVT 1. Repris 10/10,11/10 & 15/10.
Life isn't fair
Om jag kunde göra något, vad som hellst, så vet du att jag skulle göra det.
Det är så jävla orättvist...
When its cold outside...
Snart ska jag hem till mamma på middag,hoppas det blir nått gott för jag e helt hysteriskt hungrig!!
Har så mycket att göra här hemma,varför tar jag inte tag i nått??? Och varför är jag så trött jämt!!! Måste gå å köpa massa vitaminer eller nått så jag håller mig levande hela hösten, tänk om man bara fick gå i ide.
Ikväll är det tisdag-kväll, vilket i min värld betyde seriös krock i TV programmen! Jag är ju helt tv-beroende och följer nästan alla serier så det är ju dömt att bli problem.
Ikväll är det på 3an "The Mentalist", på 4an "House" och på 5an säsongsstart av " Desperate Housewives"!! Aaaah!
Och alla är 21.00! DH är det enda programmet som går i repris. Men ikväll får man ju se vem Mike gifter sig med, Susan eller Katherine!!!!
Åååh beslutsångest!!
Nä nu är det dinner-time!
Trevlig kväll! <3
Goodnight sweetheart
Sitter framför tv:n å glor, jag e så hungrig så jag håller på att bli galen! Smidigt att bli hungrig när det snart e midnatt. Nu är mitt onda i bröstet borta,haft ont sen förra tisdagen och även besökt akuten (utan att få veta vad det beror på) men i lördags sa det plopp och nu gör det nästan inte ont alls! (tack Annelie :-))
Det va iaf superkul att se Häckner igen i lördags, han hade hittat på lite nytt skoj att skratta och förvånas åt. Jag förstår inte hur man kan trolla så, vi sitter ju en meter ifrån och jag fattar ingenting!!! Han e helt fantastisk. Och så snygg! Han hade jeans på sig och jag säger bara yum yum, come to mama ;-)
Tyvärr inga foton då man inte fick fota under föreställningen. Efteråt brukar han ju ALLTID komma ut och hälsa på publiken så jag tänkte att jag skulle ta ett foto på han då. Eller gärna ett på oss tillsammans, då det säkert e 9 år sen jag senast tog ett. Men TJI fick vi då han inte kom ut!
Så här skulle det varit ett foto på mig å Carl-Einar...
Kan ju tilläggas att vi träffade honom innan föreställningen då han hälsade på publiken från den tidigare showen, men inte fotade jag då inte. Så skyll sig själv...
You only get one chance!!
Sen drack vi lite öl på Engelen,det skulle vara rock kväll men det kan jag INTE hålla med om. Det var bastuvarmt,knök-fullt och medelålderna va ca 50 år. Så njaaääääeeee...
Nä, nu måste jag gå å rota i kylen lite, sen ska jag kolla "2 1/2 män" å sen e det ZzzzzZzzz-dags.
Natti!
the little things
Kul tycker jag det är att min fina vän Annelie ska med,vilken tur att jag fick veta att hon oxå gillar honom! <3
I år heter varietén "Dom små grejorna"
"Gårdsten har format mig och lärt mig se saker från flera håll, lärt mig vara ödmjuk inför det jag har. Jag har lärt mig av att växa upp i Gårdsten att man kan välja. Att man påverkar sitt liv med sina val. Det gäller att man tror på sina drömmar. Att våga försöka.
Inte göra det för svårt. Det är dom små grejorna som räknas.
Man måste börja någonstans.
När världen rasar är det viktigast med dom du har närmast.
Dom nära och kära.
Här. Hit till varietén är alla välkomna.
Hit kan alla komma som förlorat något eller någon.
Här får alla plats som vill ha lite tröst.
I den gemenskapen.
Få ett varmt hopp. Det är viktigt för oss.
Det allra viktigaste är väl att ha en vän. Någon som man kan vara lite i snackartagen med.
Jag gillar att snacka. Varietéorkestern älskar musik. Jag älskar att trolla och presentera nya fina artister. Varietén på Liseberg har gjort i många år nu. Det är fint."
Carl Einar Häckner
För mer info se:
http://www.orionteatern.se/forestallning.asp?visa=92
http://www.carleinarhackner.com/
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/hackner-flyttar-till-orion-1.929924
