Just to let you know...
((Känner du mig bra kan detta inlägg hoppas över.))
Men...
Om det skulle vara så att det är nån liten människa som tittar in här och hälsar på utan att känna mig så välldans bra...så vill jag bara förklara lite snabbt (om förra inlägget) :
Michael Jackson och Peter Jöback har båda funnits i mitt liv sen jag var 12-13 år. Dom har under åren kommit att betyda mer för mig än jag trodde var möjligt. Jag har följt allt de gjort. Men hur mycket Peter än betytt för mig så har Michael alltid betytt så mycket,mycket mer.
Michael var mitt allt, min själ, mitt hjärta, mitt stöd. Det går inte att förklara,inte att beskriva i ord vad jag känt och känner för honom.
Och det är inte det jag ska göra nu heller.
Jag skulle kunna skriva så mycket om vad dessa två personer gjort för mig och mitt liv och hur dom gjort mig till den jag är...men det tar för mycket tid och vet inte om det skulle vara intressant för någon annan än mig.
Men iaf ikväll var första gången någonsin som dessa två olika personer krockade. Dom fanns lixom där,samtidigt.
Det var en mycket underlig känsla. Hade det varit innan Juni, hade det ju varit bland de bästa som kunnat hända! Men nu...det blev lite mycket att hantera. Har inte sett Peter på ett tag nu...och ville bara glömma min sorg för en kvart eller så. Men så blandades dom två ihop.
Mina känslor kan inte hantera det just nu.
Ja, mer än så orkar jag inte förklara!
Nu ska jag försöka sova... Natti.
Men...
Om det skulle vara så att det är nån liten människa som tittar in här och hälsar på utan att känna mig så välldans bra...så vill jag bara förklara lite snabbt (om förra inlägget) :
Michael Jackson och Peter Jöback har båda funnits i mitt liv sen jag var 12-13 år. Dom har under åren kommit att betyda mer för mig än jag trodde var möjligt. Jag har följt allt de gjort. Men hur mycket Peter än betytt för mig så har Michael alltid betytt så mycket,mycket mer.
Michael var mitt allt, min själ, mitt hjärta, mitt stöd. Det går inte att förklara,inte att beskriva i ord vad jag känt och känner för honom.
Och det är inte det jag ska göra nu heller.
Jag skulle kunna skriva så mycket om vad dessa två personer gjort för mig och mitt liv och hur dom gjort mig till den jag är...men det tar för mycket tid och vet inte om det skulle vara intressant för någon annan än mig.
Men iaf ikväll var första gången någonsin som dessa två olika personer krockade. Dom fanns lixom där,samtidigt.
Det var en mycket underlig känsla. Hade det varit innan Juni, hade det ju varit bland de bästa som kunnat hända! Men nu...det blev lite mycket att hantera. Har inte sett Peter på ett tag nu...och ville bara glömma min sorg för en kvart eller så. Men så blandades dom två ihop.
Mina känslor kan inte hantera det just nu.
Ja, mer än så orkar jag inte förklara!
Nu ska jag försöka sova... Natti.
Kommentarer
Trackback
