This Is It.
Nu har det blivit Onsdag den 28 Oktober.
Premiärdagen världen över för filmen "This Is It".
Med Michael Jackson. Min Michael...
Hur kan det vara möjligt... Hur kan det vara möjligt att Du är borta? Att det här är det "sista" vi får se av Dig??
Att istället för att sitta där och se Dig LIVE, nu får se lite klipp från när Du övade till konserterna...
Hur otroligt lycklig jag än var att få se Dig igen LIVE, och hur mycket jag än såg fram emot alla konserter, så skulle jag ge tillbaka varenda sekund för att få Dig tillbaka.
Jag behöver inte se Dig, bara veta...att Du finns där någonstans...
Nu får jag se Dig på bio.
Hur blev 4st konsertbiljetter till 2st biobiljetter??
Hur blev det här.....
...till det här?
Mina känslor inför imorgon är helt...ja jag finner faktiskt inga ord.
Jag är så rädd för att jag bara totalt ska bryta ihop (vilket redan hände tidigare ikväll), och vara tvungen att lämna biosalongen. Eller att inte känna nått alls. Att bara vara tom. Nej, det lär ju inte hända.
Jag kommer gråta...jag hoppas bara att jag klarar av det.
Det här kommer att vara en av de jobbigaste saker jag nånsin behövt göra.
Gå och se filmen om de konserter jag skulle sett, med den person som betytt allt för mig i större delen av mitt liv.
Och samtidigt kommer känslor som att jag som sagt önskat att dessa konserter aldrig skulle gjorts.
Då hade Du med all säkerhet fortfarande varit hos oss.
Det finns de som vägrar se filmen. Men jag kan inte. Vägra.
Även om jag imorgon bara vill låsa in mig och stanna i sängen hela dagen så måste jag dit.
Jag måste se Dig.
Jag har inget val. Jag älskar Dig.
I Love You. I Miss You.
But I know You will be there tomorrow.
And I will smile through my tears.
Cuz You will feel the love. From a whole world at the same time.
"You can change the world
(I can't do it by myself)
You can touch the sky
(It's gonna take somebody's help)
You're the chosen one
(I'm gonna need some kind of sign)
If we all cry at the same time tonight"
Premiärdagen världen över för filmen "This Is It".
Med Michael Jackson. Min Michael...
Hur kan det vara möjligt... Hur kan det vara möjligt att Du är borta? Att det här är det "sista" vi får se av Dig??
Att istället för att sitta där och se Dig LIVE, nu får se lite klipp från när Du övade till konserterna...
Hur otroligt lycklig jag än var att få se Dig igen LIVE, och hur mycket jag än såg fram emot alla konserter, så skulle jag ge tillbaka varenda sekund för att få Dig tillbaka.
Jag behöver inte se Dig, bara veta...att Du finns där någonstans...
Nu får jag se Dig på bio.
Hur blev 4st konsertbiljetter till 2st biobiljetter??
Hur blev det här.....
...till det här?
Mina känslor inför imorgon är helt...ja jag finner faktiskt inga ord.
Jag är så rädd för att jag bara totalt ska bryta ihop (vilket redan hände tidigare ikväll), och vara tvungen att lämna biosalongen. Eller att inte känna nått alls. Att bara vara tom. Nej, det lär ju inte hända.
Jag kommer gråta...jag hoppas bara att jag klarar av det.
Det här kommer att vara en av de jobbigaste saker jag nånsin behövt göra.
Gå och se filmen om de konserter jag skulle sett, med den person som betytt allt för mig i större delen av mitt liv.
Och samtidigt kommer känslor som att jag som sagt önskat att dessa konserter aldrig skulle gjorts.
Då hade Du med all säkerhet fortfarande varit hos oss.
Det finns de som vägrar se filmen. Men jag kan inte. Vägra.
Även om jag imorgon bara vill låsa in mig och stanna i sängen hela dagen så måste jag dit.
Jag måste se Dig.
Jag har inget val. Jag älskar Dig.
I Love You. I Miss You.
But I know You will be there tomorrow.
And I will smile through my tears.
Cuz You will feel the love. From a whole world at the same time.
"You can change the world
(I can't do it by myself)
You can touch the sky
(It's gonna take somebody's help)
You're the chosen one
(I'm gonna need some kind of sign)
If we all cry at the same time tonight"
Kommentarer
Trackback
