Gästinlägg från...
... min hjärna!
Jag tror att det är jag som krånglar till det.
För mig själv.
Jag blir aldrig klar med allt som ska göras, tar inte tag i nått och då blir det aldrig som jag vill.
Situationen är lixom aldrig rätt. Och hur kan det då någonsin fungera?
När man har varit i min situation ("situation singel") en sån lång tid som jag varit, så har man byggt upp vissa mål.
Vissa "så-här-ska-det-vara".
Jag vet vad jag vill ha, men oxå att jag kanske aldrig kommer att få det.
Men vill inte leva utan det.
Men är det värt det?? Att vara ensam p.g.a en bild man målat upp som kanske aldrig kommer att bli mer än just det.
En bild.
Jag har ju redan försökt. Och jag tycker faktiskt inte att det ska va så svårt.
Jag vill ju bara att det ska kännas rätt.
Från början.
Men väg det emot ensamhet, så vet jag inte om beslutet är så svårt.
Känns som att allt är emot mig. Men kanske är det bara jag själv.
Jag stoppar käppar i mitt eget hjul.
Kanske jag bara ska låta det rulla på, stoppa tankarna i en burk, låsa den och slänga bort nyckeln ett tag.
Klarar du det??
Jag väger, för -och emot.
Är helt säker på att det sitte en liten schitzofren ängel på min axel. För jag vill ju...men??
Vem har bestämt att det ska va så svårt?
Jag har blivit en lägga-ner männsika tror jag bestämt.
Det är ju så mycket lättare så.
Att gräva sig ur sin tycka-synd-om-sig-själv grop kräver visst mer än hink och spade.
OBS
Tankarna i texten är bara tankar.
Om det verkar som att de handlar om en eller vissa personer så är det bara sammanträffande.
Inga tankar blev skadade under skrivandets gång. Dom behövde bara komma ut.
Jag tror att det är jag som krånglar till det.
För mig själv.
Jag blir aldrig klar med allt som ska göras, tar inte tag i nått och då blir det aldrig som jag vill.
Situationen är lixom aldrig rätt. Och hur kan det då någonsin fungera?
När man har varit i min situation ("situation singel") en sån lång tid som jag varit, så har man byggt upp vissa mål.
Vissa "så-här-ska-det-vara".
Jag vet vad jag vill ha, men oxå att jag kanske aldrig kommer att få det.
Men vill inte leva utan det.
Men är det värt det?? Att vara ensam p.g.a en bild man målat upp som kanske aldrig kommer att bli mer än just det.
En bild.
Jag har ju redan försökt. Och jag tycker faktiskt inte att det ska va så svårt.
Jag vill ju bara att det ska kännas rätt.
Från början.
Men väg det emot ensamhet, så vet jag inte om beslutet är så svårt.
Känns som att allt är emot mig. Men kanske är det bara jag själv.
Jag stoppar käppar i mitt eget hjul.
Kanske jag bara ska låta det rulla på, stoppa tankarna i en burk, låsa den och slänga bort nyckeln ett tag.
Klarar du det??
Jag väger, för -och emot.
Är helt säker på att det sitte en liten schitzofren ängel på min axel. För jag vill ju...men??
Vem har bestämt att det ska va så svårt?
Jag har blivit en lägga-ner männsika tror jag bestämt.
Det är ju så mycket lättare så.
Att gräva sig ur sin tycka-synd-om-sig-själv grop kräver visst mer än hink och spade.
OBS
Tankarna i texten är bara tankar.
Om det verkar som att de handlar om en eller vissa personer så är det bara sammanträffande.
Inga tankar blev skadade under skrivandets gång. Dom behövde bara komma ut.
Kommentarer
Postat av: Annelie
När du lyckas stoppa tankarna i en burk å låsa, så MÅSTE du lära mej den konsten!!!! Kram pårej
Postat av: Anonym
hahaha jag LOVAR =)
Trackback
