ANeverlandDream

Till er som undrar varför jag pratar så mycket om Michael Jackson.
Till er som undrar hur en idol kan betyda så mycket...
Till er som undrar hur man kan älska någon man aldrig träffat?
Till er som undrar varför jag "inte växer upp" nångång...
Till er som inte kan förstå hur mycket, eller varför jag älskar Michael Jackson...

Till er, vill jag bara säga detta

Jag är ett ensambarn. Jag har inga syskon. Ingen stor släkt. Kommer från tidvis struliga familjeförhållande. Jag har aldrig haft ett riktigt långt seriöst förhållande. Därav ingen som älskar mig, och ingen som jag älskar tillbaka.
Jag har inga barn. Inga husdjur.
Jag har alltid haft min mamma, och ett fåtal riktigt nära vänner som alltid funnits där.
Men annars har de flesta männsikor kommit och gått.
Jag har varit mycket ensam, och blivit mycket sviken.

Men det fanns en person som aldrig svikit mig. Som alltid funnits där. Mitt i natten när alla andra sover. När man tjatat slut på sina vänner och inte vill störa dom mer. När man känner att man absolut inte har något att leva för längre. När allt hopp är försvunnet. Någon att kämpa vidare för. Någon som man har som högsta önskan att kankse, någon dag få träffa. Och som när han säger "I love you", även om det är till mig och en miljon andra, man faktiskt ändå vet att han menar det.
Någon som man blir glad av bara man hör hans namn.
Och som alltid, alltid finns där.

Jag kan räkna de lyckligaste ögonblicken i mitt liv på mina tio fingrar.
Det är när jag har fått äran att se Michael stå på scen. Inget kommer någonsin slå den känlsan.
Att stå där längst fram med bara några meter till denna fantastiske man,ja, det finns inga ord.
Att se Michael dansa, att höra honom sjunga...att befinna sig i hans värld - inget är bättre än det.
Michael är magisk.


Michael Jackson har varit en sån stor del av mitt liv att jag kan inte förklara det.
Sen jag var 12 år har han funnits där.
För er som aldrig haft en "idol" så förstår jag att det är näst intill omöjlig att förstå mina känslor. Och det är ok. Jag behöver inte att ni förstår. Bara att ni accepterar.
Michael har alltid varit mer än en idol för mig.
Han har varit en extra förällder. En extra vän. Ett stöd...
För många år sedan så svor jag på att jag skulle ta livet av mig om Michael dog.
Så mycket betydde och betyder han för mig.
Det har jag ju nu uppenbarligen inte gjort...men jag har haft väldigt mörka stunder där jag frågat Gud varför han inte kunde ha tagit mig istället...

Ni behöver inte förstå mig. Ni behöver bara finnas där.
Jag vill tacka alla underbara där ute som hörde av er på den värsta dagen i mitt liv.
När det som absolut inte fick hända, hände.
Ni som tog er tid att tänka på mig, sms:a eller ringa. TACK. Det betyder så mycket för mig att ni visade att ni förstod hur hemskt detta var för mig.
Ni vet vilka ni är...

Ta aldrig någon för given.
Jag älskar er, mamma, pappa, bästis och alla ni andra som är mina riktiga vänner,familj och alla ni som bryr er.
Puss på er!

Michael Jackson 1958-2009



           R.I.P